Jag går runt och sitter och vad jag än gör idag,
jag kan inte komma fram till något direkt.
men jag har på något vis fastnat…
jag vill på något sätt stanna där jag är, med allt i livet.
medans jag inte alls vill stanna på detta stället/platsen i livet.
jag vet helt enkelt inte om jag ska fortsätta i samma hjul spår…
med en del saker….
saken är den att jag trodde att livet skulle se lite annorlunda ut vid detta laget..
ni vet när man skaffade sambo och sånt, och nytt jobb, och hoppas på mer timmar,
kanske en ny lägenhet och lite sånt där.
MEN det som kanske stör mig mest är att.
jag inte har lyckats ta semester.
ja jo jag var jo borta par dagar innan sommaren, och jag var borta par dagar i september.
men det ska vara så brotom alltid.
Jag och M har inte samma uppfattning, om allt, och inte om tider.
och hur man ska göra för att ta det lugnt och sånt.
så de där med semester är kanske inte en sak vi har uppe på tapeten ofta.
Hur svårt ska det liksom vara att komonisera? tydligen mer så än vad man tror???
så eftersom jag vill göra alla mina semester planer, NU.
mer eller mindre och fixa och veta hur mycket jag ska spara och till när.
och informera om att jag vill vara ledig då.
fast jag kanske inte änns ska vara på det jobbet till slutet på året.
men jag vill ha det sagt så att ingen kan komma sen och hålla på.
Det har jag haft lite för mycket av redan!
sen så vill jag veta om det ska bli två eller en större resa..
samtidigt som jag vet om att M inte ska/bör åka runt just nu, han har igenkligen lite annat att göra.
Och ha sig med… i år..
men jag har ingen större lust att betala för hans resa.
då jag inte har råd, jag har inte råd själv om jag inte hittar något sätt att hitta mer jobb.
villket leder mig till sak nr två jag sitter och tänker på…
hur ska jag göra med jobb?
ska jag chansa och hoppas på att allt kommer bli bra?
eller ska man ta sitt sunda förnuft och förstå fakta?
för nu kommer det galna, ijag kan inte få något av det jag vill, utan att tänka på en annan person.
Villket jag inte alls är van vid på något sätt eller vis…
jag är en väldigt självständig person.
samtidigt som jag försöker ta hänsyn, vilket leder till när jag inte får några svar, att jag blir frusterar, då jag
vill liksom dela på mig, för jag vill göra någon annan glad, medans jag vill göra mig själv nöjd också.
men sen när saker inte går på något av hållen.
det finns liksom ingen reserv plan när de där inte fungerar…
så om ni förstår mig nr 1 att funkar så funkar inte nr 2 och tvärt om…
så jag vet inte vad jag ska göra… eller hur?
frågan är jo liksom om man ska våga att göra planer, och sen se dem krossas framför en..
eller om man ska be tillgudarna att det kommer fungera?
vem vet? kanske det sker något?
så jag kan planera allt?
jag menar inte allt allt, men nästan allt?
kanske så jag har något att se fram i mot?
om man inte kan se fram i mot något.
då kommer jo ens relativt dystra vardag vara ännu mer dyster.
jag menar, jag lever inget dröm liv.
jag hade hoppats på så mycket mer men sitter fast.
sitter extremt fast…
extremt, så jag köpte till och med ett skrap bingo innan idag, i hop om att få in lite slantar att ha kul för..
JA,,,, nu har jag kanske tråkat ut er tillräckligt?
Med min extremt tråkiga inlägg med massa ego tänk…så här en halv snöig onsdags kväll
