Snart e det tisdag och då ska mamma och jag på Terry event.
Här i stan på kvällen.
Det ska bli lite spännande måste jag säga.
vet inte vad jag ska förvänta mig eller änns tro om det hela…
är väll en troende skeptiker?
finns det sånt?
så fall vill jag klassa mig som en sådan..
hoppas bara att ingen (jag) blir utpekad och får massa frågor….
Men skönt att det nästan händer något varje gång jag är ledig nu för tiden.
även om det innebär att jag inte är hemma den 14de på kvällen, men se här!
juste min sambo jobbar ändå bara kvällar så ingen som saknar mig om jag inte är hemma 
Ibland är det bra med killar som jobbar kvällspassen..
man kan göra vad man vill på kvällen om man är ledig, ingen där för att stoppa en ^_^
någon som varit på något sånt? som vet vad som händer??
ni kan alltid Pm:a mig i så fal
Jag har kommit fram till en sak till..
om man är en panda, eller annat urgulligt djur..
Så kanske alla människor är snälla och gulliga tillbaka,
Eller jag nöjer mig om alla runt om hade varit snälla och gulliga..
Varför blir alla så upprörda nu för tiden?
vad är det jag missar när jag sitter här i min bubbla till lägenhet och funderar på helt andra ting?
tror jag missat en del som händer där ute i värden på sista tiden!
Jag vill också vara en Kung fu Panda!!!
Kanske inte så rund och go som Phu e Men jag tar gärna allt annat inklusive maten
Vad gör man när ork, lust, känslor saknas?
jo man gör som mig..
Håller sig inne och besparar värden åsynen!
Still workin’ our way through the land of milk and honey.
At the end of the day there’s always more bills than money.
I close my eyes at night and I still feel
The same fire in my heart I felt out in that field.
Another one bites the dust
Another one bites the dust
And another one gone, and another one gone
Another one bites the dust
Hey, I’m gonna get you too
Another one bites the dust
Ta det nu lugnt… alla där ute…
jag må ha ventilerat innan över att jag vill ha ett stabilare liv.
ett liv då jag kan planera och annat…
är inte orolig, deprimerad, eller psykisksjuk…
Känns bara skönt någon gång då o då att få ut just det man tänker på… Bara liksom se det man tänker förvandlas till ord…
Och helt ärligt vem vill inte ha ett stabilt liv??
den som påstår sig vara hundra procent okej med att inte veta något, inte ett skit om morgon dagen eller om par dagar eller år… Den personer tror jag inte finns pga jag tror. Alla drömmer funderar längtar efter något..
Glömde säga..
mitt paket kom inte idag =(
som jag hade hoppats på..
Frågan är dok om jag hade blivit glad om den kom idag.
Pga känner mig i form för det…
men hade jo varit lite kul att gå ut och hämta paketet bara för att hämta paket är kul
men vet liksom vad det är, men man har inte fått se det, och det ger lite spänning i tillvaron.
man blir helt enkelt lite happy?
eller kanske bara jag?
Hade inte ens råd att gå ut en runda för att inte behöva gå hem..
Hatar bokstavligen detta skit liv..
va fan hände? jag har aldrig råd med något.
Jag har inte sparat ett skit på månader, utan får bara ta ta och ta..
och folk värkar tycka det är normalt. och okej??
precis som om det bara är att spendera för allt bara löser sig..
inget skit har löst sig..
Inget….
Allt blir bara så jävla skit, fattar inte mig på det här med livet….
jag fattar inte hur folk klara av det här??
jag vill liksom boka en massa saker.
men för att boka saker, måste jag göra något tex sälja något.
Jag vet inte om jag vill, eller orkar mer sånt här….
jag vill liksom ha det stabilt, detta e fan inte stabilt..
inget e stabilt bara så ni vet om det.
jag lever inte en dans på rosor som folk tror.
Jag har inte fler ider på vad jag ska göra för att få saker och ting att fungera.
det är jo inte så att det finns ett träd där det finns pengar.
jag kan liksom inte säga att jag kan eller vill eller orkar inte….
vill inte allsssssssss….
hade hellre tagit 2 veckor ledig och åkt bort…
men det kan man jo inte….
jaaaaaa…
va fan ska man säga……..
på bra homör? så där, men vad fan….
orkar inte vara så sketen falsk, alla tror vist jag e något jag inte är…
men det skiter jag i…
jag vill bara skruva till baka tiden 1½ år, då hade man det bra..
kanske inte perfekt, men stabilt och man visste nästan hur mycket av allt man skulle få.
Samt jag kunde ta ledig när jag ville mer eller mindre..
Ja allt i livet kan jo inte vara enkelt..
men varför är det de lättaste sakerna som gör det så svårt?
varför kan inte det vara de svåraste sakerna att göra eller något alls, vara just de svåraste..
varför blir alltid de där man inte tänkt sig att de skulle gå så fel, som kan gå sååå fel?
Det e fan inte logiskt..
och nu slutar jag funderar på detta.
har precis tryckt i mig mat.
och ska kolla klart på Ink.
Sen vete fan?
jo just jobbar
