You think you're one of millions but you're one in a million to me

Ja då var man ledig idag..
jobbar två dagar på snart 11 dagar, det e helt sjukt..
jag vet inte vad jag ska ta mig till..
jag har ingen som helst ide.

så vad händer idag då?
en mycket bra fråga.
Funderar på att sticka någon stans, men frågan är då vart?
och om man hinner göra något idag?
M ligger och sover än.
han tål inte att gå upp tidigt en dag om veckan, han blir helt konstig och sover i 12 timmar, dagen efter???

Jaha jaaaa…

men vill ni veta något kul??
Det rekord på en sak till i går..
hur länge någon har varit inne på min blogg
förra rekordet la på ca 10 minuter, (alla på en dag räknas ut till en gemensam ca tid)
och ni slog den med 6½ minut
ni va nästan inne här i 17 minuter, ja inte alla då men en del!!!!
ME HAPPY.

Ja det kan jo bero på de där inlägget på 5 km ??
Men kul ändå att ni bara blir fler och fler, snart har hela Sverige läst min blogg.
jag saknar bara 2 län, sen har ni alla varit här
och Brasilien återkommer konstant??
undra om det är en svensk som bor där?

Bara 356 dagar, 1 timma, 32 minuter och 20 sekunder kvar till julafton.

Om dina grannar i området?
Mitt ute i skogen???
på en gård, ute i ingenstans?
bland gårdar i ingenstans?
antagligen detta enligt Mäklaren

går de där hand i hand eller?
bilar behöver bensin, och har man bilar som intresse kanske man kollar program om dem??

Genom de år jag har skrivit här i bloggen..
Vilket börjar bli några nu…

Så tar jag upp de saker som gör mitt liv kompliserat.
Det som gör mig glad.
saker som gör mig besviken.

Jag vänder mig till min katt när jag vill bli tröstad.
hans stora förstående ögon ger mig precis de där lila extra jag behöver..
och han mjuka goa tassar som kommer tröstande i mot en.

Jag har liksom mitt liv i princip uppdelat när det gäller allt.

Jag har min underbara sambo, som inte behöver trösta mig så ofta.
Jag vet om att han inte tycker om sånt, eller det är fel uttryck…
han tycker bara inte om att se mig så.
han vet liksom inte vad han ska göra.
och det hjälper inte mig att ha en stor nallebjörn framför mig med stora blickande ögon som vill så mycket.
men som inte vet vad han ska göra, han vill liksom göra allt rätt, och ordna allt till mig.
men tyvärr kan man inte få allt här i livet.

jag vill liksom att livet ska gå efter ett oplanerat, strukturerat schema.
jag vill veta vad som kommer hända och jag älskar att planera saker.
att sen inte andra människor vet om vad planen är kan bero på att jag själv inte vet hur jag ska göra.
eller jag vet inte hur jag ska säga det till folk.
jag vill inte berätta för någon hur de ska göra eller inte.
jag är inte en människa som går in och säger ”detta och detta och si o så”

Vist jag kan också göra sånt, men det känns så fel, det känns inte som min sak att göra.
jag är häldre den som sitter och lyssnar på andra och sen kommer med vägledande frågor?

Jag är inte så dum som jag gör mig, jag ser kanske saker på ett helt annat sätt än andra?
hur ska jag veta? jag är inte i era huvud? SOM tur e!

mitt liv är på något sätt inte alls som folk vill att det ska vara.
och det gör det hela så mycket mer intressant för min del.
inte för att jag medvetet alltid gör tvärtom till vad alla säger till mig.
Men jag tycker att jag har en egen hjärna, jag är kapabel till att göra mina egna beräkningar och uträkningar här i livet.
Då får jag själv skylla mig om det går åt helvete, medans folk kanske tycker att men varför gör du så…

tycker inte ni också att det är mer spännande att ha ett liv som ni själv styr och ställer?
tips och råd, ider, allt sånt behöver man ibland.
men i bland behöver man bara lite egen tankeverksamhet.

jag hoppas bara att alla hittar en väg här i livet, som ger dem det de ville ha i slut ändan.
oavsätt hur lång eller kort väg man fick ta för att komma ditt.
man kanske behöver 1 försök eller 100 försök till att ta sig fram, men det är ändå att man kommer fram någon gång, som skal räknas?

eller vad tycker ni?

Vägarna leder en någon stans, kanske av någon anledning, kanske bara av ren slump.
jag tror man får det man gör livet till.
jag tror inte på någon gud som ska vägleda mig, eller högra makt för den delen.
om jag skulle välja en religion att tillhöra?

då blir det en blandning av buddism och satanistik, måste jag säga…
för buddismen vill att man ska ta vare på livet, utan att vara för bunden till det.
man ska ta hänsyn. mm.
satanist delen, är inte som alla tror, det finns en gräns, en tydlig gräns var jävulsdyrkeri startar och satanisk tro börjar.
man ska inte blanda två ting..
den tron är mer om man är sin egen gud, det finns inget som är en högre makt, utan det är något som är förtryckt (tex man kan inte skapa krig om tex religion om det inte finns en gud att bråka om)
man tror på en mindre godlik person, eftersom det är bevisilgen många här i värden som inte är rent för snälla.
Det finns mer bevis på att dåliga saker händer bara så där, än mirakel faller från skyn.
man ska helt enkelt leva ett liv som man inte ångrar, man har ingen att skylla på.
man har ingen rätt att säga att livets dåliga ting är en annan människas fel, eftersom vi alla har något i oss som vill upptäcka, dra på gränserna, såna saker.

Det handlar om ett fritt liv, om att göra det man vill, när man vill och hur man vill.

kan man sen blanda de där med en del kaos och motgångar i livet, så har vi mitt liv!!!
och så klart händer goda ting också, den som gör goda ting, får också goda ting åt sitt eget hål, kanske inte karma, men det e jo rätt uppenbart, är jag snäll trevlig mot 100personer, BÖR jo någon av dem vara snäll och hjälpsam tillbaka?

har jag kommit fram till något?

Ja att mitt tanke sätt nog är upp mot vägarna enligt er där ute.
men vet ni vad?
vist hade livet varit tråkigt om vi alla hade gjort vad andra sa till oss?
spänning här i livet var det, man måste krydda det lite, ge ett riskorn och få tusenfalt tillbaka

jag vill bara leva ett liv jag inte ångrar en dag.
jag vill inte vara för tråkig, men jag vill ändå inte vara den som sticker ut ur mängden.
att jag sen kanske måste öppna käften oftare om vissa saker och ting, OKEJ det måste jag.
om jag måste lära mig att uttrycka sånt jag vill göra, JA det måste jag också.
om jag måste lära mig att ta hänsyn till folk NEJ, det göra jag redan och det gör jag för mycket.
man får inte lika mycket sånt tillbaka, så lever inte folk idag.
Därav kommer saker ändras hela livet.
man lär sig av allt man gör.
Även om det känns som skit, att lägga märke till saker efteråt, så man tänker. ”vad tänkte jag där”
det är bara sånt som händer! livet helt enkelt.

Jag vet inte om jag lever ett rätt liv, och jag vill aldrig veta, tänk att få reda på alla saker man kunde ha gjort?!
nej nej nej, det vill jag inte, där av ska jag försöka göra mitt bästa med att styra detta liv till ett liv jag vill ha,
och ett liv jag inte ångrar, medans jag ska kunna vara bered på att släppa det när som.

Mitt liv INTE andras, de  vill jag inte släppa, andra människor är på något vis mycket mer ömtåliga och ser inte ut att tåla lika många saker, och de blir mycket snabbare upprörda och bestämda…
jag har studerat folk i timmar,  och inte kommit fram till hur ni gör de där.
och så snabbt nu byttar på det.
men en dag om 200år har jag också listat ut de där med, lagom.

fram tills dess, kommer jag göra som jag alltid gjort, om det funkar eller ej,
vi lär jo se, när jag är 70 år gammal och ska börja skriva mina memoarer, då kommer jag komma med ett
slut resonemang, då får ni alla reda på min stora lista, av vad jag ville göra, och vad jag har gjort.

Känner jag mig rätt lär jag har kryssat av 10% av allt de jag vill göra.
bara för att jag är snåliiiisscch och inte kommer till skott säkert, eller bara för jag haft otur…
som vanligt då alltså
så om ni vill läsa dem , får ni hänga kvar ett bra tag i bloggen, Om bloggar ens finns då?
eller så får ni läsa min kommande bok.
tror jag kommer döpa den till.

Mörk filosofi, i en förvirad persons hjärna, att tänka innan man handlar.
ja okej det blev kanske mer än en titel?? men man måste ha något att välja på?
vad hade ni valt?

Och detta måste vara ett rekord på långt inlägg, har ni orkat läsa alla mina ord.
förvirrade tankar och så där, ja ni fattar!!
hoppas ni har lärt er något, för det e kanske ytterst tveksamt, om ni ens läst de här???

Hej på er alla, nu ska jag nog snart ta och sluta skriva så ni kan göra något annat.
så ha en trevlig måndags kväll, vem vet kanske kommer ett till inlägg idag

En hel dokumentär om Lenny!

Och jag har kommit fram till att allt de dem berättade där, vara allt sent jag redan visste.
men va trevligt att se gamla och ”nya” medlemmar i bandet.
allt har jo byttas ut med åren.
men vad vill man av ett band som levt på speed och alkohol, någon gång tar det slut!

The right thing to guide us
Is right here, inside us
No one can divide us
When the light is leading on
But just like a heartbeat
The drumbeat carries on

And the drumbeat carries on
(Just like a heartbeat)

(Hey, yeah, yeah, yeah, yeah)

(ignorera spanska texten, men va bästa ljudet på denna)

Ja jag är klar med tvätten här hemma…
Så nu kan jag kasta mig i sängen o sova en stund..
om jag nu vill det. inte vad jag vet att jag vill men kanske??

Nåja intressant nog så skrev jag en halv ironisk kommentar på Fb och det slutade nu med  36 kommentarer..
måste nog säga Rekord?
Men det är gulligt vad alla andra blir uppjagade och vill att man ska göra något åt saken, (sitsen)
Medans jag själv sitter och försöker komma på en smidig lösning, kommer folk med 300 förslag som alla låter lockande, hur vet man då vilket man ska ta?
Funderar på att göra en kombination av det hela.
kan jo inte gå mer än åt helvete??

Men ska ta och ringa ett eller två samtal i morgon för att se om man kan eller inte kan?
Ja ni förstår säker?
om ni ens läser det jag skriver nu för tiden?!
jag vet inte ens själv om jag hade velat läsa allt det här?
men jag skriver, och jag skriver en hel del? tycker jag också.

So much pain and so much darkness,
in this world we stumble through.
All these questions, I can’t answer,
so much work to do.

Jag är rätt så övertygad om att livet löser sig någon gång, om det ska vara innan jag dör, bara det händer någon gång.
i morgon, i nästa vecka eller för min del dagen innan jag dör, Men det ska lösa sig någon gång.
Jag försöker ha den där känsla av positiv anda, som går igenom kroppen.
som sedan förhoppnings vis leder till ett leende begrundat på en bra nyhet.
Som har kommit av tålamod och lite ihärdighet.

OM INTE
Så är jag förmodligen död, men lycklig över att inte behöva oroa mig något mer över de där små sakerna i livet.
Så hur man en ser det, kan det bara bli bättre, OM
jag nu inte börjar om igen, från start och livet repeterar sig.
MEN då e jag fan i mig smartare denna gången!
MYCKET smartare..
och kommer inte gå på samma nitlotter igen..

SE jag kan vara positiv om jag vill…
Det går bara väldigt mycket i mot min natur…
MEN alla kan ändra sig, så om det bara ska vara för ett blogginlägg
Men det räknas, HA!!

Tempot jag saker allt..

jag saknar också de här lila extra här hemma…
varför kan aldrig saker och ting bli gjorde??
Bara för att??
nej man måste vänta tills sista minut….

Efter jobbet idag, som blev en halvtimme längre pga skrivaren inte alls ville som jag =(
Jävla skit..
nåja så gick jag och M en runda och tittade in lägenheten som jag läst om på nättet, de va mysigt och så
precis som man vill ha det ni vet.
Sen bara saker och ting dör ut….
e de för mycket begärt att ha tid förvaran i de 2 timmar man e ledig i mellan åt??
jag menar jag begär inte alltid det, men när jag vet hur lite tid vi har tillsammans, för att jag inte jobbar och han gör det.
jag vill kanske bara att han ska vara med mig lite gran..
nu kommer han par minuter innan han ska gå, och så, men då vill man jo ha mer, på något sätt.
men nej då går han?!?!
någon som har samma dilemma???

vill men vill ändå inte?
Men på sätt och vis är det ändå okej, fast man känner sig lite uppgiven, både privat och i yrkes livet?

kryss i taket har 63timmar… wow, någon som behöver personal??

börjar fundera skarpt på de här med pengar.. om det inte bara är en myt att man måste betala för sig?
börjar tro att det bara är en legend som ingen vill motbevisa..