Jag och M har varit tillsammans över ett år..
med dejtande och allt sånt så kan man nästan räkna det som 1½ år snart..
jag har under denna tid, aldrig funderat på hur det skulle kunna gå fel.
jag har aldrig haft den där känslan av, som många människor får.
att något är fel?
jag kan bli sur, jag kan bli arg på honom jag kan önska att han inte fanns, att jag aldrig träffat honom när det inte går som det ska..
men det är bara för att vi är två människor, vi tänker på olika sätt..
Och vad man inte får glömma man kan inte vara lika dana med allt!
medans jag som just nu, sitter och tittar på klockan var 5minut och undrar varför han inte kommit hem än..
om det har varit mycket att göra på jobbet, eller om han bara sitter och tar en öl?
sen så kan man jo tänka medans han inte är hemma, på vår ölands resa föra året i maj..
liksom det finns ju massor att tänka på, man får liksom välja det man vill. Det som betyder mest får man liksom plocka ut från mängden av allt annat!
men satt och tittade på en serie nu efter jobbet.
Där en kvinna hade känsla av att något var fel, hon läste hans sms och sånt.
höll koll på jobbet (de jobbade också på samma ställe)
då kommer nämligen min tanke..
hade jag märkt något sånt? jag tror aldrig att det kommer hända, och om, ja då finns det bara en lösning och sen
är det ingen mer snack om den saken… inte för min del..
men frågan är om jag hade tänkt så, frågan är om jag är en sån människa som hade fått reda på det sist av alla?
för hon trodde det va en kvinna, men det va inte hon.. medans det var en helt annan, som hon inte alls trodde.
man kan jo undra om den andra kvinnan vet om att det finns en ”riktig” tjej till den där killen eller en annan man till kvinnan?
vill man veta för huvetaget? eller är det bättre att förbli ovetande?
som jag nu sa detta e inget som hänt i mitt liv… och kommer förhoppnings vis aldrig göra.
men frågan kommer ändå, när man ser henne, hur hon tänker hur hon liksom försöker att inte, att inte känna det hon känner…
måste jo vara fruktansvärt för båda parter. en som har en hemlis så stor och en som förjäves försöker lita på den andra/e…
nä nu ska vi lämna detta tema, och jag ska undvika såna saker ^^
ja men nu kommer jo den roliga delen, det kommer en del två på denna 
så då får jag reda på vem det är exakt, och hur det går…
jag har jo inte fått se det än, kanske tur?
annars hade vi kanske haft bloggens längst inlägg med rekord på frågor?
nej det vill ni säker inte läsa om..
men som sagt.. jag e rätt säker på att jag hade fått reda på det sist av alla..
och nog gått totaly bananas!
fast tror det e en naturlig reaktion?
fast en sista fråga..
eller fundering..
vad tror ni nuet, det som hänt, det som har hänt som är bra, hur kan man bara liksom släppa allt det?
bara för att ha något annat för en stund?
