frågan är
hur man ska göra?
ska man ta sitt mod och knaka på den där dörren?
Och hoppas att den öppnas av en teddybjörn?
ska man hoppas? ska man våga?
eller ska man anta att vissa saker bara ska vara så här? resten av ens liv?
jag vill inte det, jag vill att det ska ske förändring, jag vill att det ska vara som förr!
jag vill ha en familj, och inte detta.
Jag önskade bara att jag visste ett sätt att göra det på?
Hur man bara går rakt in i något som man inte gjort eller sätt eller vågat på år och dagar?
Men någon gång tar saknaden över, och man funderar på vad fan man har gjort med livet?
Om det är så jävla mycket bättre?
med eller utan?
Känns som om man är värdens fegaste och att det inte ska vara så svårt.
hur svårt kan det vara att säga hej?
och hoppas på att allt går bra?
det är jo familj vi pratar om!