splitrad?
Det är dagens känsla jag har.
kände mig så där happy när jag vakna.
utvilad och glad.
och ful med energi.
Och nu?
undrar jag vad det hade för nytta och vad som ska ske?!
eller hur fan jag änns ska få mig upp ur denna stol.
jag måste göra saker men jag har ingen lust.
känns inte som om någon annan kommer ta jobbet i från mig så varför stressa liksom?
ingen annan kommer ändå göra det, då kan det jo stå där i nåna dagar till utanproblem.
Suck nä och allt pga byxor?
jag hatar att vara mig själv.
jag hatar att vara så som jag är.
varför kan man inte bara vara som alla andra värkar vara?
varför kan man inte bara bete sig som om man va det.
istället för att vara så där, så här,
näää
jag vet inte vad jag vill göra eller hur.
kanske lika bra i att skita i det?
inte för det löser något inte för det är det man vill.
men esch, nä nu skiter jag i detta.
det kanske hjälper att gå en lång jäkla runda?