känns som om..
jag inte orkar mer..
jag vill ha en paus.. en stor jävla paus!
jag vill inte behöva tänka mer på sånt här..
Jag vill bara kunna njuta av tillvaron och inte behöva tänka på allt jag göra..
vill kunna unna mig och M saker… sen om jag måste spara i 6månader för det e skit samma.. men jag vill
kunna spara till saker, jag vill kunna se fram i mot saker utan att tänka på saker och ting..
Hela tiden..
va fan e det för fel på mig?! att jag inte kan sluta använda de där hjärnan?!
Jag har lyckats gå på magkännslan ett bra tag..
Ja juste jag fega ut innan igen när jag hade tillfället att säga de jag ville…
helt och hållet underliggt att folk står ut med mig när jag blir så här..
Anti allt.. eller nja där ljuger jag. Ingen står ut med det.. inte äns jag nu för tiden..
Vill va happy, eller jag vill i allfal vara happy när M och familjen e i närheten de har ståt ut med
Sånt här för många gånger redan.
Nä men man kanske skulle gå med i mensa och leka filosof och smart så man kan diskutera med massa extremt smarta typper och känna sig lite så där… normal??
nåja det kanske e fel tänkt.. men va ska man göra?!
Jag e inte depprimerad, som jag har vatt innan, jag e rätt lycklig då o då, speciellt när jag har vissa personer runt mig.
Jag e mer uppgiven tror jag… varför?! finns väll en del o vara de över, just nu.
Känns det som. En del saker som aldrig skulle ha hänt och en del saker som jag vill ska hända men aldrig kommer..
Och så vill jag kunna titta in i framtiden och få lite inblick i hur jag kan få det.. eller kanske lite hjälp med att bestämma mig vad av alla 200 saker jag sak göra..
Jag vet att jag vill hitta ett hem till mig och de två männen i mitt liv.
jag vet att jag vill ut och resa.
jag vet att jag vill testa nya saker inom branschen, samtidigt som det känns som om jag vill ha en paus från den.
Va fan ska man göra???
