usch
Vaknade i dag…
och sedan nu någon timme senare så sitter jag här och har konstanterat att jag blir trött
På/över vissa saker bara genom att tänka första bokstaven i det namnet/sakens namn, Sjukt…
behöver man en livsomställare då?
liksom hallå?
hur svårt kan det vara att, slappna av och njuta av något?
Det ser ut att vara väldigt svårt måste jag säga….
liksom jag blir lite uppjagad? kanske inte rätt ord men jag fastnar vid den tanken och vet inte vad jag ska göra :S
jag vill gå i skolan igen, då hade man fan inga bekymmer!
OKEJ får tillägas man hade bekymmer då också, men man kunde säga att man var liten och inte visste bättre.
Eller man kunde säga att det va massa annat som gjorde att man hade det.
Även om det inte var värdsproblem…
Jag saknar att vara liten, ibland, liksom gå och hålla pappas stora hand och veta att allt skulle bli bra.
Bara man höll sig vid hans sida.
eller mammas.
Men nej så funkar det inte längre.