fick en kommentar innan
och måste bara säga en sak om den, efter lite tänkande från min sida..
Måste hålla med om man kan aldrig baka lika bra som sina far/mor mödrar…
det funkar inte..
jag har ett pannkaks dilema med just samma sak…
Min mormor gjorde superfluffiga pannkakor.
Hon visade mig som snabbast hur man gjorde dem..
och jag mins än idag hur jag satt och tjuvitade på när hon gjorde dem.
Mamma och jag var nämligen där nere hos dem för att duscha, vi renoverade där hemma och hade inget badrum.
så vi åkte ner till mormor och morfar, eftersom de var hemma i sverige.
och hade en fungerade dusch med varm vatten =)
När jag hade duschat var det mammas tur, och under tiden gjorde mormor en pannkaka, hon frågade om vi hade haft kvällsmat än.
Och om jag inte mins fel så hade vi inte det, för vi åkte ditt direkt efter skolan så att vi inte skulle störa dem så sent.
De va jo äldre trots allt.
MEN hur jag än vill minnas så vet jag inte hur hon fick allt så meeeeegga fluffigt och knapprigt.
Men man har minnet kvar när man satt där och skulle leka intresserad när morfar pratade om hur hans dag varit, vem som körde på formel 1 och frågade om skolan.
När jag kasade längre och längre bort på soffan för att se vad mormor gjorde.
Då hade de nämligen soffan mot den andra väggen så man kunde titta in i köket.
Då mormors stol stod på sin plats fortfarande.
ja vad jag ville komma fram till var att hon gjorde de godaste pankakorna jag någonsin ätit, aldrig haft så goda igen.
Efter den dagen. Och jag ska nog inte änns försöka göra om dem själv.
För besvikelsen kommer för alltid vara extremt jätte stor.
Utan det är ibland bättre att minnas doften, smaken, hur det såg ut, utan att bli frustrerad över att man själv inte får till det…