ska man våga??
Eller ska man skita i det???
jag vet inte,,, se det är ett återkommande uttryck nu för tiden.
Jag har ingen plan, jag har verkligen ingen plan på vad som ska hända i livet.
eller vart jag ska ta mig för stunden.
jag lever just nu utan några speciella mål, utan någon riktning att ta vägen, utan något att göra med livet.
Det låter fan lika deppigt att läsa det som att tänka det.
kanske man ska ta och ryka upp sig själv? och ta upp huvet ur sanden och hoppas på att ett magiskt fenomen ska inträffa?
just i samma ögonblick som jag ser något igen?
typ en stig med massa info om vad hur när var varför mm????
lite?
kanske??
en pil eller två i vilken riktning man ska bege sig? hade jo inte skadat