You think you're one of millions but you're one in a million to me

Livet består av många stunder och många minuter och timmar eller dagar, i bland år.
Som inte alls går som vi vill.

Ibland varar dessa stunder, timmar, dagar, extremt mycket längre än vad vi tror.
Ibland kunde man önska dem åt helvete och i bland vill man bara bevarar dem.
Ibland vill man inte släppa taget, oftast vill man dok bara glömma så fort man kan.

Man vill helt enkelt inte komma ihåg saker och ting.
men när man upplever saken kan den uppstå som en oändlighet av ting.
ibland när man upplever något önskar man bara att tiden kunde stå stilla så man kan ta in allt.
och framför allt minnas allt man ser, doften, folket, omgivningen, platsen, rösterna.

Ibland kan man inte minnas allt.
ibland går världen nästan under på grund av att man inte kan minas något.
ibland går världen under  för att man inte kan sluta minnas.

just nu är jag i ett stadie i livet då jag önskar mig att vissa saker skulle ändra på sig.
medans annat inte änns får flytta på sig en millimeter.

Jag har på ett sätt fastnat i livet.
medans jag lever en dröm jag har haft i år.
jag vet inte vilket som är värst.
att jag njuter så enormt mycket av vissa ting, vissa ögonblick, jag vill bara att de aldrig tar slut.
medans jag kan vända på mig efter 1 minut av drömmande och tänka, va fan gör jag.
jag är liksom HÄR.
jag är inte där jag drömmer om.
jag fantiserar oftast fram massa saker bara för att göra livet drägligt.
det betyder inte att livet är dåligt på något sätt eller vis.
det betyder bara att jag flyr undan vissa saker som jag inte vill inse.
att jag sen har insätt dem och bara vill glömma dem?
är lite svårare, det är liksom den där kategorin, att man tyvärr har det in ätts-att i hjärnan.

Men glömmer helt enkelt inte.
medans man önskar att man inte kunde göra något annat än just glömma.
bara glömma för stunden.
och bara njuta av tillvaron.

vad gör man när man känner och tycket att man måste ändra halva sitt liv, för att få behålla förståndet och inte gå galen?

Jag vill ändra på saker, men jag vill inte ändra på det som är bra.
men risken är jo att man ändrar på allt liksom.
Det finns jo inget som heter.
att jag vill ändra på halva detta.
jag tror inte folk går med på det?
människor är inte skapta för sånt. eller?
människor som mig, som inte vet exakt vad de vill men de vet om att de inte vill det, de gör just nu.
hur sätter man ner fotten och bestämmer sig för något?
jag har gjort det förr, men då hade det helt andra anledningar, och det va motiverade saker.
det va liksom göra det eller kasta in handduken och dra ner gradinerna och aldrig mer se dax ljuset.

Nu är man mer.
men det duger. men är Duger tillräkligt eller vill man ha mer?
eller ska man ta det man har just nu?

jag tycker om rutiner jag tycker om saker som är logiskt och jag tycker om konstanta ting.
jag är inte den som kastar mig med huvet förre in i saker.
men känns som om jag har gjort det 2gånger nu, och det har jo gått bra.
ja okej jag ska inte säga att första gången va upptimal,  MEN jag menar man ska inte begära så mycket av första gången eller?

andra gången gick bättre till att börja med.
man kan jo inte se vad som händer ett halvår- år framåt? i tiden.

får göra som jag sa till C innan idag.
att bara ta ett steg tillbaka och titta på situvationen och konstantera vad som krävs.
Det är nog de man för göra, med mycket här i livet.
kanske det jag får göra nu också?

nä nu tror jag har gjort er alla där ute tillräckligt förvirrade och eller vad ni nu är.
nu ska denna svensk gå och lägga sig.
och jag önskar er alla en god natts sömn.