sluta blogga?
?
inte för att jag vill, men när jag använder mig av en blogg är det för att jag, vill skriva inte för att jag kanske ha något viktigt att säga utan bara för att knappa på och få ut tankar och känslor.
jag är som jag har sagt 2000gånger ingen verbal person.
jag är inte bra på att få människor att känna sig bra.
jag är extremt bra på att läsa av folk och utnytjar det på mitt jobb, och får gästerna att trivas.
i övrigt vill jag sitta hemma med en två eller tre sorters kakor, desserter mm och inte göra ett skit.
njo ta en promenad då och då.
mysa med katterna och älsklingen.
Men det är väll också det.
själv klart vill jag också ut ibland jag är jo inte hel knäpp.
men det här med att springa hemma hos folk och ha massa folk hos mig.
det är inget nödvändigt.
jag har de vänner jag har och jag är glad för dem.
jag har också svårt att förstå varför man träffas ca 5 timmar efter man har tillbringat 5 timmar för 30 minutersedan tillsammans.
men jag förstår samtidigt att folk tycker om att tillbringa tid tillsammans och då ska man få göra det.
trvisman med det man själv gör, då ska man göra det.
i mitt fal trivs jag med det jag gör, minus förmycket godsaker, som gör att man blir lite rundare efter ett tag.
och så går man ut och njuter av luften istället.
ja ni fattar 
är jag avis på er som har 40 vänner som ni tycker är nära vänner och inte behöver fundera på att åka till danmark för att träffa folk eller längre bort, ja till vis del.
jag vill också bara kunna sätta mig på bussen/tåget/bilen och köra 20 minuter och vara frame.
för att jag ska träffa de jag räknar som vänner, måste jag planera det 1-2 månader i för väg.
hoppas att jag HITTAR, och sen spara pengar så jag har råd till det.
MEN jag njuter något enormt när jag ser dem. jag kan prata i timmar med dem i telefonen.
massa såna saker, jag har inga problem med det.
För en sak jag vet, är att mina vänner stannar hos mig om det e något.
och framför allt, jag är nöjd med livet.
vist kan vissa saker finslipas och dethade inte gjort något med kanske några trevliga bekanta också.
men ge mig något år så har jag listat ut hur man gör med bekanta så att de blir mer än så .
annars lånar jag Ms vänner när de kommer och ha trevliga samtal med dem
Hej Sophie.
Har håller med dig till 100% måste jag säga.
kan inte säga imot dig på något sätt.
Vad jag menar med inte vara Verbal är att jag är urkass på att förklara mig om saker och ting, det kan vara allt från hur man öppnar en skrivare till ett samtal med en människa jag inte känner mig trygg med. Jag sitter helst i en tyst vrå och önskar att ingen ser mig.
det står jag för att det kanske inte är det bästa beteendet. Men det är en lösning som har fungerat förr, syns man inte, hörs man inte.
Jag försöker också vara så rak i ryggen jag bara kan, jag vet om att jag har glappkontakt i skäften, och jag försöker vara så tyst jag bara kan.
Jag vill ingen människa något ont, och jag förstår om man som du säger inte orkar mer, en vänskap ska vara byggd på tilltro, och inte något annat.
Kan inte på något sätt komma på varför jag kanske har bettet mig som jag gör, eftersom det värkar jo vara något jag gör utan att vilja det.
har inte haft dessa problem någon gång annars (okej kanske när man va liten, men det har väll alla nån gång?)
i bland vill man bara strypa sig själv för vad som kommer ur ens mun, för ärligt, kan jo inte säga att allt är så extremt smart.
jag har alltid varit den som står i de där hörnet och hoppas ingen ska titta på mig.
För när folk tittar på mig så tror jag ärligt att de inte tänker något gott om mig. och det har sina anledningar, har väll ett eller två skället för mycket i garderoben.
Men det ska ingen annan lida för.
Försöker liksom bara vara mig själv, men det kanske inte passar på just såna ställen/situationer. =(
Hoppas ändå att skolan och allt annat går bra för dig.
Människor är olika, en del har ett större behov av en bredare vänskapskrets än andra. Det är upp till varje människa. Om du föredrar att sitta hemma framför att umgås är det helt upp till dig. Men med den rätten medföljer inte rätten att behandla människor hur man vill. Man har fortfarande ett ansvar att bete sig schysst mot människor i sin omgivning.
Och vad gäller det här med att ”du inte är verbal” så är det ju helt felaktigt. Du kan ju pladdra på hur mycket som helst. Saken är bara den att du använder din verbala sida på ett väldigt oschysst vis. Istället för att stå rak i ryggen och prata om problem med människan i fråga, föredrar du att berätta om ”problemen” för andra människor – vilket i många fall leder till att det skapas nya problem och att dessa människor blir syndabockar och du den oskyldige och den det är synd om. Det här tyder bara på väldigt dåligt självförtroende och konflikträdsla. Dåligt självförtroende kan man inte heller hjälpa, men även här har man fortfarande inte rätten att utnyttja andra människor för att rädda sitt eget skinn – för att man inte vågar stå rak i ryggen och istället väljer att yttra sig till andra, på facebook eller i bloggen. Eller att skylla ifrån sig, för det är ju bättre att någon annan får ta smällen…
Oavsett vilka människor det handlar om, tappar alla så småningom förtroendet för en om man inte vågar vara ärlig, se sina egna brister och stå upp för sina åsikter öga mot öga. För en sådan ”vän” klarar man sig utan, oavsett hur stark vänskapen är.
Alla vuxna människor har ett personligt ansvar, har man inte mod nog att stå upp för detta ansvar ska man låta bli att skapa konflikter som man senare viker sig för.