varje morgon
Jag går upp och kollar bloggen.
Så får man en tom känsla ibland.
man känner sig lite ensam och man vet inte vad man ska göra
eller säga eller skriva.
för man vet inte om någon läser (vill läsa) eller om någon tycker om en igenkligen men kan jo säga att man gör det utan att göra det.
Men så kommer man in en morgon som denna.
SÅ är där värdens underbaraste kommentar halv kilometer lång och helt pefekt.
jag sätter mig ner och har ett stort leende på läpparna och bara vill att det ska fortsätta.
att det liksom aldrig ska ta slut.
har ni också det så?
eller ni kanske vet med er att ni bloggar och att alla tycker om er?
eller, kanske ni precis som jag hoppas på den där underbara härliga personens kommentar ska komma.?
