suck
Jaha vad gör man???
jag måste vara sämst på att vara social…
efter jobbet gick jag hem duschade och fixade håret..
Vilket bara en kommentera, vilket jag i vanliga fall inte bryr mig om..
OCH jag bryr mig heller inte i vanliga fall om de tycker om mitt smink..
men varför vill jag att alla ska kommentera det på sista tiden?
precis som om jag skulle behöva dem säga det, jag vet jo om att killen min är dö kass på att kommentera det.
Eller se det för den delen, så då kan man ge en pik, men till andra
Skulle jag aldrig våga öppna truten, fråga dem om det eller något sånt?
NEJ NEJ NEJ
jag tror inte det.
Men varför kan jag inte bara passa in och slappna av?
bara liksom njuta som alla andra gör?
nej det går jo inte.
Jag måste jo drömma bort mig någon stans, men hur intresserad ser man ut då?
Jag tycker inte om sånt, och jag vet inte varför.
Jag drar mig undan diskussioner och folk, jag vil inte framstå som okunnig eller dum,eller något annat.
Framför allt vill jag inte göra något fel.
Tycker inte om blicken man får av folk runt om.
JA jag är stel och tänker för mycket… men det är fan ingen som har brytt sig om det.
Eller tvingat fram ett annat beteende , varför vet jag inte..
För de här e inte normalt och jag vet om det, villket gör hela saken värre..:
Jag går ut och omgås med folk. Oftast för att göra de andra glada och inget annat… bara för att få dem tillfreds på något sätt… nä jag vet inte…
Jag vill göra saker men jag vill ändå bara stänga in mig någon stans..
hur löser man de dilemmat?
Du fick mig till att le från öra till öra vännen =)
Japp, jag vet att du kommentera det, och det e faktiskt jätte kul att du gör det…
jag lovar ska vissa dig hur jag får till det ^^
Fy tusan vad vi kommer va helt galet smarta, när vi blir gamla!
Bara med tanken på hur mycket vi två har tänkt till i dag, så kan man jo tänka sig vad nästa Extremt många år kan ge! vi kommer veta allt och hur när var och varför.
kanske vi ska ta betalt för att lära andra allt det vi har tagit reda på under åren?
Men för det mesta blir det mycket bättre än man har förväntat sig när man väll gå ut.
Och dem går det inte blir det, Ja de för man överleva (hoppas jag)
stora kramar på dig
Hej tjejen!
För det första så kommenterade jag faktiskt ditt smink, så det så =P Älskar din sotiga look och vill se om jag kan lära mig att ha det ibland, men jag vill att du ska visa vad du använder =)
Och jag känner igen mig i hur du känner dig bland folk. Det är väldigt ofta jag känner mig felplacerad och otillräcklig i både små och stora sällskap, till och med bland mina vänner. Det märks förmodligen inte, men man känner sig som ett ufo. Det är väldigt frustrerande, för man vill ju inte stänga ute folk och man vill kunna slappna av med andra och lära känna dem..men det blir som en spärr. Ibland tvingar jag mig till att vara social, (som igår, och fick oväntat trevligt) men oftast stannar jag hemma eller flyr undan. Undvikande säger min psykolog, och det har han ju rätt i, hehe, men det är ju lättare att fly för stunden, tyvärr hjälper det inte i längden!
Oj va jag babblar, skyller på sömnbrist (8 timmar på två dygn, yay!) Hehe, hoppas du har en fin dag iaf och hang in there. Du är ju medveten om dina problem och vill göra något åt det, det är ett steg i rätt riktning =) Jag förstår mig inte på mig själv eller andra, och tänker varje dag på varför vi är som vi är. Men man lär sig väl hela livet antar jag..fatta vilka sociala underverk vi kommer vara när vi är 80 om vi fortsätter grubbla och analysera våra beteende på det här viset!
Kramar/ Caroline