Guess I’ll be the bad guy
Känns lite så ibland.. att man bär världen på sina axlar..
man kanske inte gör det men , känslan finns där väll ändå?
Nåja… …
Får väll se vad som händer de näst kommande dagarna, får väll kanske ta mig och fundera över vad man ska göra om 1-2års tid..
För jag har en kännsla att min kropp inte kommer orka med så mycket mer just nu!
fast det kan också vara för man misshandlar den lite när man tänker ” en rund, det går snabbare, bättre för gästerna”
Men jaa i själva verket är det sämre för mig.
Men det e smällar man får ta.
Mamma och jag var på en fika idag. Och då konstaterade jag att jag har jobbat rätt länge, med detta yrke, eller inom den här branschen..
För vi kom fram till att jag började med det för åta år sedan..
Har jobbat mig snabbt uppåt var jag än har varit, kanske därför jag känner mig lite strandad just nu?
för att jag inte kommer någon stans, och att man inte för någon respekt för att man faktiskt försöker lära sig allt!
För jag vill lära mig allt var jag än jobbar, eller vad jag än gör, jag måste kunna det till 100% kan jag inte det.
Så är jag inte lycklig… Samtidigt som jag inte är o lycklig, det är bara ett behov jag har.
Men vad gör man?
Vad gör man när det tar stopp?
jag älskar att jobba med gäster, jag tycker om att retas, och att ha roligt med dem, och att kanske inte alltid få de trevligaste gästerna i heller, men det ger krydda till vardagen.
Man vet aldrig vad som händer på nästa bord, man vet inte vad som kommer ske nästa minut.
Jag älskar att ge barn, o avsätt hur små de är, en meny bara för att… sen låsas att de kan läsa.
Jag tycker om det. Jag kanske inte tycker om barn i övrig så sätt, men just då, är det deras lila stund.. och det tycker jag de ska ha..
lika mycket som jag tycker att det där äldre paret som är ute och firar sin 40åriga bröllops dag, för tjänar att bli behandlade som om det är 25år gammla och inte kanske 70, och har dålig hörsel.
Utan jag vill att alla mina gäster ska vara nöjda och super glada.
Det gör mig frustrerad att se andra, ge en halv dålig upplevelse till gästerna.
Det är inte alls så jag vill ha det, men jag kommer in där och kanske ber dem göra på ett annat sätt, och man får svaret ”men varför ska jag lyssna på dig”
eller men du e yngre, eller jag har varit här längst”
Det gör mig piss. För jag kan vara ärlig det finns vissa människor de skulle jag inte ens tyckte om, om jag hade blivit tvungen till det.
man väljer inte de man jobbar med men!!! Man kan försöka till en viss mån att Forma dem, så att det funkar att jobba tillsammans.
Men vad ska man göra?!
Kan tänka mig kontorsjobb, MEN jag kommer sakna gästerna, farten och förmodligen gå CRAZY a la crazy!!!
I bland saknas den där glädjen att gå till jobbet, men sen när man är där, så gör man det bästa av det.
95% av tiden är underbar, men de där 5% då man inte känner sig på topp, De kan knäcka en, om man inte ser upp…
Men jag har bara två saker kvar att komma upp till, på detta jobb. och jag vill vara på god väg ditt efter sommaren.
För står jag still på samma plats och har inte mer o göra eller så, så kanske det är dax att titta efter nya utmaningar?! vem vet, kanske det finns en krog med mitt namn en dag?
Fast då lär jag vara på kontoret och i serveringen… för det e något som kommer bli svårt att släppa!
Frågan är om det inte är de, som gör att jag har så svårt att släppa taget om just detta jobb… att jag faktiskt gör något jag älskar.
kanske inte alltid, men för det mesta?!