undra vad som
hade hänt om inte Min farmor hade dött så tidigt, eller min mormor..
Hade jag haft två bestämda damer runt mig?
Någon man kunde frågat saker som man faktiskt inte pratar med sin mamma om?
Samma fråga hur tusan var min farfar?? inte för man får så många frågor svarade på idag.. de e många årsedan man kunde få det.
Men när man e 8år gammal tänker man inte på sånt… man frågar inte var ens farfar e.
För Hening hade alltid varit där, trodde då jag jo. villket han inte varit, men man minns jo inte så bra när man e 8a!
Min mormor dog också tidigt, men med henne fick jag lite mer tid, om man nu inte räknar med ett uppehåll på en rätt lång period..
Önska vi hade åkt till tyskland nu, och bara haft kul. pratat och haft oss..
Båda tycker om samma tvprogram, och samma sorts mat, de hade varit kul
Och samma sak där man hade kanske fått reda på mer om släkten.. för när man är 10-11år gammal antar man inte att alla ska dö som fluggor, eller att ens morfar ska gå och röraihop alla berättser, nice med nytt slut varje gång, eller ny början, men frågan e vad saningen är!?
Men det får jag nog inte reda på.. om jag inte tar tag i saken innan det e för sent..
jag menar jag är inte 10 längre, jag e heller inte den förvirrade 18åringen som inte fattar vad som hände. Varför han inte svar längre och varför vi inte ses/sågs
Men det e såna saker man kan tänka på idag.
frågan e bara hur hade det varit om de hade funnits, här och nu?
Jag menar jag hade hälsat på min mormor så ofta jag kunat, med tanke på att de nog hade bott kvar mitt ute i ingenstans, och bussarna går som de gör där ute.
eller kanske de hade tvingat mig o ha en bil?
Hade jag kanske blivit mer självständig tidigare? pga man just, vill hälsa på??
Min farmor hade jag besökt också, och kanske lite mer än min mormor, eftersom då hade vi kanske flyttat in till stan tidigare?
kanske innan man hann bli 15år och extremt deppad och bedrövad över att man skulle lämna de där stora rummet, kanske man hade sätt mer postivit på det?
Eller hade man varit mer rädd att vissa sig utomhus?
Vad tror ni?
hade livet varit så mycket annurlunda…
och va hade de sagt om alla hårfärger man haft, oma hade nog tyckte om det massa färg, det va hennes melodi..
Farmor vet jag faktiskt inte, fast om jag hade gjort det grönt som hennes kjol va, så kanske jag hade fått höra det
Men vem vet, man kan bara fantisera över saker som såna:…
Om man kunde resa mellan olika paralelavärldar, så hade jag bara velat se hur det hade kunnat vara..
eller det e kanske en dum ide? för när man kommer tillbaka så måste man inse att ens värld aldrig kommer bli så?
och det kanske tar död på en rikgit, inte för att man har något mot, hur man lever nu, utan bara för man får se massa saker som man aldrig fått göra, eller se?
Har ni också funderat på hur det hade kunnat sluta om man hade fått en chans och göra om allt?
Min stora fråga idag är vad tycker min morfar om min kille, den hade jag velat veta..
Vi kom jo fram till han och jag, att jag måste hitta någon som vet vad han vill och, inte e för messig…
undra om han tycker jag har hittat en sån? eller om han hade tittat på mig med den där blicken han har?
Hade varit intressant.. kanske skulle ta mig i kragen o åka ner där en dag? och ta med killen som livvakt? fast jag vete fan om han e en så bra sån?
Hur min morfar än är, eller hur gammal han blir, så e han något grymt stark.. och han är jo inte ”liten” i Heller varken på längden (ca 185??cm) eller nja han e jo inte stor eller fett… har bara en ölmage som e rund o go och det fylliga kritvita håret.
Iallfal har han varit det så länge jag mins.. Så kanske ska lägga benen på rygg ^_^ eller göra som pappa, och bara va sig själv och överaska manen med något som han inte förväntar sig.. det brukar funka ^_^ eller det gjorde då iallfal..
Har ni bra ider ??
Jo, du har rätt i de du säger! Bara att man vill se dem i bland o de blir svårt!
Lite till dina funderingar… om Oma och Farmor hade levt idag , hade allt sett annorlunda ut. Oma o jag höll ihop familjen det gick inte en o en men tillsammans klarade vi det, det är den enkla sorgsna sanningen…Man brukar säga att ensam är stark ja kanske ibland men oftas inte och defenitivt inte i våran släkt,Oma o Farmor var härliga ,o de hade hängt med på dina tokerier utan att blinka, de hängde med på mina o det var helt otroligt härligt..Vill avsluta det här med att säga att jag också saknar min mamma nått enormt det går inte en dag som jag inte tänker på henne .. samma gäller din farmor hon var också en underbar person med hjärtat på rätta stället o du har mycket av dessa två fina människor i dig ..nåja du har faktiskt en hel del av mig med kram