något jag skrivit..
Jag skrev detta den 3 april 2008.
ni får läsa lite men inte allt!
Det är inte de jag ville jag ville ha ett råd om hur jag skulle hantera situationen som uppståt.
Hur jag som inte är verbalt helt duktig men nya människor.
Jag säger de jag vill o sen är alla sura eftersom de där med HUR hoppar jag över när jag säger de men jag har kanske funderat i veckor på HUR jag vill formolera mig hur jag skulle använda olika röst lägen.
Det är inte normalt att behöva tänka så mycket man över analyserar sakerna.
Men det är ändå det jag gör. Jag gör en egen dialog hur de ska gå.
Oftast har jag inte så många fel kanske några ord men tanken är samma.
Men jag hade så fel denna gången. Så fel att jag blev den som fick ta allt.
Istället för att öppna munnen som jag brukar försökte jag fatta vad jag hade tänkt fel varför jag inte hade förutsätt detta sinario. Jag som tänker igenom de messta som e negativt men ändå fatta jag inte att hon kunde tro att jag inte skulle fatta de hon var ute efter. Men ändå jag försökte samla mig och då var hon klar och ville avsluta allt och ignorera mig ännu mer. Och då gjorde jag samma sak.
Snacka om att saker inte ändrar sig! eller gör de det kanske? utan att man tänker på det?
Menar detta var 2008 innan allt skit, eller vad man nu ska kalla det.
den 10 januari 2010
Man säger att de nya året kommer med glädje och många nya tag.
Livet ska bli bra, man ska glöma de som hänt och blicka framåt.
Men vad gör man om man har landat i en cirkel där man varken hittar början mitten eller slutet.
Om nu de nya året ska va som ett nytt liv, om de föregående året varit dåligt, varför blir de inte så.
Plus varför har jag ett dåligt år nu? Jag hade inget föra året, jag va rätt glad, rätt nöjd, rätt lycklig.
Villket är väldigt ovanligt för att vara mig. Jag menar jag e jo den föda pesimisten, jag vet alla säger man e inte född så, men hallå? Hur ska man annars förklara de, någon som tänkte på de någon gång?
rätt smart har jag jo varit… kanske ska bli de igen??
natt natt
Lilla vännen! Du har alltid varit smart kanske för smart för ditt eget bästa ibland
och att överanalysera allt ..det började du redan med i mycket unga år. Du är som du är o ska så förbli,det är ju det vi älskar med dig att du är du… kram