Försöker
Godmorgon om man nu kallar kl 10 för morgon!
Jag har lite problem med bloggen men de löser sig ni ska snart kunna kommentera igen! ska bara hitta ett nytt lika snyggt tema (som om de kommer hända). Tar Nettsky för infon att de inte funka =)
Så vad händer idag?! fösta och främst så ska jag säga JAG E LEDIG! *härligt*. Mamma kommer senare vid halv tolv och sen bär det av till stan, där vi ska fika (ingen bra ide när man e pank) och sen ska vi handla till Tyskarna (änu mindre bra ide) Och när vi har gjort det ska ska jag tvinga henne o titta kläder, skulle vilja ha nya byxor inför festen men 
finns de inga pengar så e det svårt.
Men nu till det tradiga, hade visst lovat en sak, okej lovat är kanske o ta i, men sakt ok till en sak för några veckor sedan, nu när personen fråga om det gick bra nu så blev de kortslutning i min hjärna! Det kom ett nej från mig då! alltså hur dum får man vara! och nu kan man väll inte gå o säga visst! om någon undrar så ja! jag lider av besluts ångorst! vilket inte alltid är så kul! det har sparat mig mycket pengar genom åren men är det värt det ibland? man kanske hade varit gladare nu? Tex objektivet jag vill ha, hade jag råd med för ca 5 månader sedan utan att de skulle betyda något , men nej jag fick problem och bestämma mig i affären och gick därifrån dagen där på ångra jag mig,nu har jag inte varit där sedan dess och nu har jag absolut inte råd. Livet e skit igenkligen. Jag hade kunnat rest 1 gång till föra året om jag hade planerat lite bättre men NEJ de va dyrt! och NEj ingen ville åka med! och NEJ alltid nej, väldigt sällan jag gör något bara för att göra det, nä de ska brytas ner i små små delar och se om puzzelbittarna går att sätta i hopa på andra hål, men hur ofta gör det de? varför kan man inte bara va lite normal? Bara va normal för att se hur det är utan att alla tittar på en som om man leker teater för att jävlas med nån! utan att man ska känna sig som om man inte passar in, utan känna när man går in i ett rum eller affär att de inte tittar på en och tänker ”OJ” eller ”usch”. jag tycker om mina kläder jag tycker om mitt hår, det är därför jag har det så, men jag tycker inte alltid om personen jag är, jag tycker inte om hur saker blir, jag tycker inte om att tappa kontrollen, jag tycker inte om att vissa vad jag tycker, jag tycker inte om kroppskontakt för då kan man fästa sig vid någon eller kanske vilja ha det igen, och jag tror inte på att något sådant upprepar sig, för vem skulle vilja va med mig för länge? vem skulle vilja omges med en sån paranoid över beräknade, analytiker som mig? nä då e väll spontana trevliga glada människor trevligare. O de kan jag förstå låter tom trevligare i mina öron, men som om jag kommer bli det? jag e en pesemist och udda människa så.
nu har jag tillbringat 10 min med att klaga på mig själv! ska vi ta att jag inte tycker om något om mina tanke sätt? eller nä vi sparar de till en annan depressiv dag!
Nu e det bar en timme tills mamma kommer så får väll städa lite och diska! så hon inte dör!
bye <3