Till Hotell- och Restaurangutredningen, Stockholm.

Dyra utredning!

Sedan undertecknad via massmedia erfarit, att ni hos regeringen begärt ett anslag på en (1) miljon kronor att användas för en utredning i syfte att få fram hur den genomsnittlige, svenske kroggästen ser ut, vill jag härmed meddela följande.

Jag håller på att utveckla mitt skriftställeri i avsikt att framledes ge ut en bok.  Nu har jag efter månaders slit med penna och papper kommit därhän, att jag gärna vill ställa min penna till förfogande för ett offentligt uppdrag och detta enbart för snöd vinnings skull. Därför har jag på eget bevåg och kostnad, genomfört en utredning som – är jag övertygad om – till alla delar motsvarar era, naturligtvis högt ställda, förväntningar. Nedan presenteras utredningen (dock utan OH-bilder) och ni erbjuds nu att ta del av denna för halva det anslag ni begärt hos regeringen. Alltså en fair deal på fifty-fiftybasis. Vad ni gör med er halva av miljonen är upp till er – själv kommer jag att resa upp min del. Utredningen är hållen i en lättsam, personlig stil, men kan – om så önskas – kanslisvenskifieras.

ARBETSMETOD

Iklädd slips och snygga gångkläder (vilka jag kommer att dra av i min deklaration) valde jag ut en välrenommerad och dito frekventerad krog och beställde in en ”medium/well done” Tournedo och en flaska Bourgogne Vieux. Mellan tuggorna tog jag en blick över mitt blivande arbetsfält vilket nu snabbt fylldes av studieobjekt. Då jag är och alltid har varit intresserad av att studera människor och deras beteende, tyckte jag att mitt självpåtagna uppdrag var idealiskt, miljön perfekt. Undersökande journalistik kan i bästa fall bli uppmärksammad, få genomslag – kanske skulle jag en dag få sitta i någon av TV: s morgonsoffor och utbreda mig över svenskt krogliv. Bli anlitad förståsigpåare inom gebitet, bli känd och skaffa uppseendeväckande solglasögon för att inte bli igenkänd. Känslan av att ha en sådan hobby som att skriva, att (i bästa fall) få delge andra sina tankar och som nu kanske också slå mynt av den, uppfyllde mig med tillfredsställelse och jag försjönk i behagliga framtidstankar. Såg för mitt inre Konserthusets stora sal, ett podium med en vacker matta med anknytning till Alfred Nobel, frackklädda herrar och…

Återfördes till verkligheten av en servitör som undrade om det önskades kaffe efter maten. Det gjorde det. Efter kaffet och avecen insåg jag att jag var i tjänst och jag tog fram mitt anteckningsblock för att börja jobba. Valde ut ett lämpligt offer – en till synes glad och uppsluppen herre – som med glaset i hand underhöll sina bordsgäster med roliga historier åt vilka några skrattade. Jag klev fram till honom, kastade en blick på rubriken i mitt anteckningsblock – ”Hur ser den svenske kroggästen egentligen ut”? – och ställde därefter den i mitt tycke helt relevanta frågan till honom:

– Hur ser min herre egentligen ut?

Nåväl, en intervjuare får vara beredd på både det ena och det andra. I det här fallet bestod det ena i att mitt studieobjekt ilsket blängde på mig, satte ner sitt glas, reste sig upp och började ryta. Det andra bestod i att han, samtidigt som han verbalt anföll mig, ävenledes riktade knuffar mot min person. Ganska omilda sådana, måste jag tillstå, knuffar som dessutom hindrade mig att anteckna vad karlen röt. Sålunda stadd i affekterat tillstånd fortsatte mitt objekt att uppföra sig så att jag bedömde vidare försök till intervju som meningslöst. Under begränsade hedersbetygelser drog jag därför mig tillbaka till mitt bord, där jag beställde in mera, starkt kaffe. Stämningen i lokalen blev något lugnare, man kunde åter höra trions försök att spela ”Spanish eyes” i rätt tempo.

Medan jag rättade till min klädsel och drack mitt kaffe summerade jag mina intryck från intervjuförsöket (se nedan). Jag insåg vidare att det dominerande inslaget av manliga gäster ingalunda fick avhålla mig från att även intervjua representanter för spinnsidan. Några damer som länge försökt påkalla någon av de förbiilande servitörernas uppmärksamhet, blev mitt nästa studieobjekt. Med blocket i högsta hugg, steg jag målmedvetet fram mot deras bord. Med tillfredsställelse noterade jag att damerna – när de fick syn på mig – närmast vinkade åt mig att komma fram. Denna min glädje över att det tydligen trots allt fanns människor med förståelse för en idogt arbetande intervjuare, dämpades i någon mån när damerna ville att jag skulle ta upp deras beställning på ”fyra sjötunga Valewska”. Det blev heller inte bättre när jag ignorerade beställningen och istället ställde fråga nummer två i mitt formulär:

– Vad har damerna för yrke?

Efter denna korta men dock intervju, drog jag mig skyndsamt tillbaka och förbannade den som kommit på det dumma och föga adekvata uttrycket ”Det svaga könet”.

Uppmärksamheten mot min person började nu bli besvärande för mig. Som enmansföretagare är jag inte blott min egen arbetsgivare utan även mitt huvudskyddsombud. I denna senare roll bedömde jag att fortsatt arbete på arbetsplatsen innebar en uppenbar fara för liv och lem och tog därför beslutet att stoppa allt vidare arbete. Beslutet var enhälligt. Gjorde några avslutande anteckningar, betalade notan och lämnade lokalen. Kände i detta läge stark samhörighet med de personer som kan glädja ett sällskap genom sin blotta frånvaro.

SAMMANFATTNING: Den svenske, genomsnittlige kroggästen har kolerisk läggning och blir vid tilltal bråkig och oförskämd. Visar påtaglig motvilja mot intervjuare och har i allmänhet högröd ansiktsfärg. Vad den manlige varianten beträffar är denna oftast till synes ogift enär vigselring saknas. Uppträder i flock och vill gärna dansa (kan inte alltid). Yrke: Mannen troligen boxare, kvinnan okänt. Beträffande kroggästens inkomster kan jag, efter att ha tagit del av min egen krognota, dra slutsatsen att denne/denna har betydande sådana, alternativt en anställning med ett högt representationskonto.

Alltså, Bästa Restaurangutredning – ”Vad göras skall är redan gjort…” Det är serverat, var så goda!

Med utmärkt högaktning
Lennart Björk

Bifogas: Krognota och taxikvitton.
PS. Glöm inte den halva miljonen

<3

We could drive up to the mountains, build a fire and watch it snow
We could sail down to the islands where the gentle breezes blow
I’d be happy in the city, I’d be happy on the farm
I don’t care whre I spend Christmas as long as I spend Christmas in your arms

It was only last December I had no Christmas spirir in my heart
My world lay cold and shattered in the ashes of a dream that fell apart
But now you’re here beside me, no greater gift is wrapped beneath my tree
And the arms you wrap around me and the precious gift of love you give to me

Fördelar med allt? Kanske inte Alltid.

God all mighty look at that body
It looks like a sticker on a new Ferrari
She’s a scene from a bay watch rerun
Hotter then a barrel from a squeeze machine gun

And it turns out she’s got everything I want, but all rolled into one
She smokes a little home grown, drinks a little Cuervo
Still a little down home, there was never a doubt
She’s got a fast car, hotter then a dance bar
Looking like a rockstar, and she likes to go out and…

She likes to get her hands up
Anything to stand on
Anything to dance on
She’d be swinging around
Under the hot lights, underneath the spot light
Even going all night
She’ll be the talk of the town

mm kan inte bestämma mig om det blir så än.

Och nu kommer jag på att jag inte alls har uppdaterar vid som händet efter klockan 18.
dåligt av mig. att bara ge er  info att jag har gjort något men att sen inte berätta vad

Så vad har jag gjort?

jo jag och M gick ut och gick en runda.
villket man brukar göra när man går ut?
ja smart av mig
jag ville gå en extra runda eftersom jag inte tycker jag rör på mig så mycket som jag bör nu för tiden.
inte för att gå ner i vikt eller så.
utan för faktumet att jag tycker om att bara gå gå gå utan något ställe att gå till igenkligen bara liksom gå runt.
blev jo inte så mycket sånt som jag ville i somras så försöker få till det nu på höst/vintern i stället.
Sen så när vi va ute gick vi till zoo butiken och köpte lite saker till djuren våra.
Så de hade lite mer att göra här hemma än de leksaker de har haft, ja fråga mig inte vart de gör av alla saker de bara försvinner.

När vi va ute gick vi till hemmakväll också och köpte lite att tugga på,.
Villket jag inte alls va intresserad av igenkligen men det behöver vi inte säga till någon.
men har ätit ändå? tvångs sak?

kom hem och har spelat wii.
mats blev varm med det blev inte jag ^^ tur man är lite kallblodig av sig.

Sen så har vi kollat lite tv också och bara suttit i soffan och slappat.
och nu blir det sängen och kolla film.

men nu har ni jo fått lite uppdatering med är ni happy nu?

Det får jag jo hoppas.

en dålig sak är jo dok att min semester nog inte blir av.
nu när jag hade sätt fram i mot den så mycket.
Så det var jo tur på ett sätt att jag lyssna på magen i går och inte bokad.
även om jag vill boka nu och direkt men det blir nog inte så bra :=(
och vad säger folk den som väntar, väntar aldrig för länge eller?
och åka ensam är jo inte direkt min tanke, eller? hade ni åkt ensam?
då kan man jo nästan lika bra bjuda med någon. Om det nu hade varit en summa man kunde bjuda någon på.
villket man inte har =( tanken finns jo där.
men det kanske bara är dumdristigt?
nä ha lite is i magen och lite på Karlsson känslan så blir det nog bra.
förhoppnings viss blir det bra. för eller senare.

Den som väntar väntar inte för länge

Förhoppningsvis

nä men krypa in under täket och njuta av film och M, samt katterna får det blir nu!

Hejdå på er alla där ute.
Hoppas ni också får en skön kväll! och bra avslutning på denna dag, även om den kanske inte varit den bästa, eller om den varit bra kan den jo alltid sluta lika bra?

And when you fall apart am I the reason for your endless sorrow?
There’s so much to be said
And with a broken heart your walls can only go down but so low
Can you hear me when I call your name?
When I call your name

Complicated situations are the makings of all that’s wrong
And I’ve been standing in the river of deliverance way too long
There’s gotta be a better way for me to say
What’s on my heart without leaving scars
So can you hear me when I call your name?
So can you hear me when I call your name?
[| From: http://www.elyrics.net/read/d/daughtry-lyrics/call-your-name-lyrics.html |]

And when you fall apart am I the reason for your endless sorrow?
There’s so much to be said
And with a broken heart your walls can only go down but so low
Can you hear me when I call your name?

You never said, you never said, you never said, you never said
When I call your name
You never said, you never said, you never said, you never said
When I call your name

And when you fall apart am I the reason for your endless sorrow?
There’s so much to be said
And with a broken heart your walls can only go down but so low
Can you hear me when I call your name?

And when you fall apart am I the reason for your endless sorrow?
There’s so much to be said
And with a broken heart your walls can only go down but so low
Can you hear me when I call your name?

Älskar texten den är så ren, så skör men ändå Helt där, med ett budskap som kanske inte är det man tror.
tycker om det hela med:

”And with a broken heart your walls can only go down but so low
Can you hear me when I call your name?”
menar vem vill inte att någon ska höra en?
eller kanske till och med se en?