Jag försöker också vara så rak i ryggen jag bara kan, jag vet om att jag har glappkontakt i skäften, och jag försöker vara så tyst jag bara kan.
Jag vill ingen människa något ont, och jag förstår om man som du säger inte orkar mer, en vänskap ska vara byggd på tilltro, och inte något annat.
Kan inte på något sätt komma på varför jag kanske har bettet mig som jag gör, eftersom det värkar jo vara något jag gör utan att vilja det.
har inte haft dessa problem någon gång annars (okej kanske när man va liten, men det har väll alla nån gång?)
i bland vill man bara strypa sig själv för vad som kommer ur ens mun, för ärligt, kan jo inte säga att allt är så extremt smart.

jag har alltid varit den som står i de där hörnet och hoppas ingen ska titta på mig.
För när folk tittar på mig så tror jag ärligt att de inte tänker något gott om mig. och det har sina anledningar, har väll ett eller två skället för mycket i garderoben.
Men det ska ingen annan lida för.

Försöker liksom bara vara mig själv, men det kanske inte passar på just såna ställen/situationer. =(

Hoppas ändå att skolan och allt annat går bra för dig.

Och vad gäller det här med att ”du inte är verbal” så är det ju helt felaktigt. Du kan ju pladdra på hur mycket som helst. Saken är bara den att du använder din verbala sida på ett väldigt oschysst vis. Istället för att stå rak i ryggen och prata om problem med människan i fråga, föredrar du att berätta om ”problemen” för andra människor – vilket i många fall leder till att det skapas nya problem och att dessa människor blir syndabockar och du den oskyldige och den det är synd om. Det här tyder bara på väldigt dåligt självförtroende och konflikträdsla. Dåligt självförtroende kan man inte heller hjälpa, men även här har man fortfarande inte rätten att utnyttja andra människor för att rädda sitt eget skinn – för att man inte vågar stå rak i ryggen och istället väljer att yttra sig till andra, på facebook eller i bloggen. Eller att skylla ifrån sig, för det är ju bättre att någon annan får ta smällen…

Oavsett vilka människor det handlar om, tappar alla så småningom förtroendet för en om man inte vågar vara ärlig, se sina egna brister och stå upp för sina åsikter öga mot öga. För en sådan ”vän” klarar man sig utan, oavsett hur stark vänskapen är.

Alla vuxna människor har ett personligt ansvar, har man inte mod nog att stå upp för detta ansvar ska man låta bli att skapa konflikter som man senare viker sig för.